Hej barn, idag skall jag skriva om polisen.
Jag har aldrig haft speciellt mycket förtroende för den svenska polisen, eller något annat lands heller för den delen, men modern gosse av min tid som jag är vill jag ändå haka på trenden och klanka ner på dom, eftersom jag har hållit mina tankar relativt inom mig.
Uttrycket "De är ju bara människor" stör mig, självklart är de människor, vad skulle de annars vara? Men det räcker ändå inte till i sammanhanget, ty poängen med en poliskår är att de skall ha lite, ja bara lite (de är ju bara människor), bättre omdöme än andra i samhället, men inte helvete har de det.
För att vara riktigt proper och kavat skall jag dra upp en anekdot:
Jag och två kärvänliga kamrater satt i ungdomlig renhet och drack folköl på en bänk vid Carolikyrkan i Borås sommaren 08, då det i Borås är lagligt att konsumera alkohol upp t.om 3,5 % på allmän plats. Nu i efterhand kan jag dock till polisens försvar konstatera att vi valde en jävligt dålig plats, för det är ju ändå en kyrka och det finns säkert några fundamentalister som tyckte att det var att vanhelga den bla bla.
Hur som haver kom det en polispatrull, och de sade att det faktiskt inte var en offentlig plats utan att vi var tvugna att avlägsna oss.
Vi replikerade "Självklart goe herrn, det var absolut inte meningen att störa. Vi trodde inte att det var privat mark." Och började skuffa bort, då de hindrar oss och säger "Plocka upp den där skiten!" och pekade på en hög med gamla cigaretter, trasiga flaskor och burkar som låg på marken.
Jag sade "Det där är inte vårat, och jag tänker inte ta i trasigt glas utan handskar" och trodde att saken var elefant, men konstapeln hade andra tankar.
"Plocka upp det NU, sade jag!" - sade han och ställde sig i en blandning av stående anläggning och förlossningssmärta.
God medborgare som jag är plockade jag upp alltihop och lade det i en påse och slängde det i papperskorgen vid bänken.
"Det där kan du fan inte slänga där, ta med dig det." - sade polisen.
"I helvete heller konstapeln!" - replikerade jag kvickt och gick.
Poängen med min underbara historia är att de missbrukar sin makt, inte alla, men jävligt många. De tror att bara för att de har vapen, och en inbillad rättslig immunitet, så kan de behandla folk, speciellt unga killar, hur de vill.
Ett annat exempel är när jag skulle gå från min residens, (som ironiskt nog ligger på samma gata som polishuset), till sjöbo och stoppades inte mindre än två gånger (jag gick) med kommentaren "Tjena grabben, det gick lite vingligt där va?"
Då jag erinerade mig någon paragraf från skyddsvaktprovet i lumpen visste jag att de inte kunde göra ett skit om jag inte var skäligen misstänkt för ett brott, eller inte kunde legitimera mig.
(Nämnas bör att jag hade druckit 4 öl så det är möjligt att jag gick lite överallt.)
"Jag är 20 år så kalla mig inte grabb. Och ja, det är för att jag har druckit, men ni får självklart kolla på mitt körkort och leta igenom väskan om ni anser att det är nödvändigt."
"Passa dig"
":O"
Jävla mongon. Det värsta var att det var samma poliser båda gångerna.
Det känns som jag svävade ifrån mitt grundmotiv, men jag orkar inte skriva mer.
De suger, många av dom, de är rasistiska, högmodiga, maktgalna fascister som fan aldrig borde ha fått ett vapen till att börja med.
Men självklart finns det bra poliser, de är ju ändå människor. Och det finns många som sköter sina jobb exemplariskt och är jättetrevliga och duktiga, och jag respekterar deras arbete och förstår till viss del varför de agerar som de gör, men jag ville klaga lite.
Puss
// Kalle