torsdag 31 maj 2012
Inte nog med att sommarbloggarna [se 2009] fortsätter, jag vill till och med påstå att de återuppstår. Detta med vissa förändringar. Jag är inte längre 21, jag studerar inte längre till sjuksköterska, jag ÄR sjuksköterska, med all den eminens det innebär.
Inte nog med att jag har valt världens bästa yrke, jag trivs. Det är kul, man får träffa intressanta människor och fälla snygga kommentarer. Såsom ynglingen jag förra midsommar mötte på AVC klockan 06:45. "Hur gick det här tycker du?"
Anledningen till att bloggarna upphörde förra gången var precis som lektionerna i vårdandets pedagogik och didaktik, ingen brydde sig. Men liksom livet och hårdrock handlar det inte om vem som bryr sig eller inte, det handlar om hur kul man har på vägen.
På tal om vägen skall jag om ca 3 dygn åka till en ö i havet [ej att förväxla med utvalda folkgrupper och bodar av diverse slag] och få lite semester för första gången på någonsin.
Efter detta vaknas Metaltown där husgugarna, efter Iron Maiden, Lamb of God skall spela, vilket kommer vara gedigert!
Det var egentligen allt jag hade att säga. Kneget fortgår och enligt chefen kommer jag med 90 % sannolikhet få vara kvar i höst, och får jag inte det kan hon hjälpa mig genom att kolla läget på andra avdelningar.
Puss
tisdag 2 november 2010
Ok helvete
Nu kör vi flickor och pojkar.
Låt oss börja med faktumet att Sverige uppenbarligen skall dra sig ut ur Afghanistan.
Ja.
Hade regeringen och det svenska folket ärligt väntat sig att det skulle vara riskfritt för folk att åka dit? Blir ni verkligen så jävla förvånade att det stupar folk i ett krig? Jag skall inte säga att det är poängen med det, men det blir ju lätt ett resultat av att bly flyger in i andra människor.
"Åh nej, en människa jag aldrig har hört talas om dog. Låt oss nu omintetgöra allt det positiva de har åstadkommit hittills och dra ut allihop så att det kan bli som det blev när USA gick ut ur Irak. Ja men det måste ju vara optimalt, för det är ju inte alls som att säga fuck you åt alla de som är där nu och riskerar livet för folk de i många fall inte ens har träffat."
Patetiska jävla as.
Det är frivilligt för folk att åka dit, de gör det för att ni skall slippa. Så att ni skall kunna sitta i er jävla soffa och lite disträ kolla på nyheterna och konstatera att "Ja men se Karin så de håller på. Aja, jag slipper ju."
Men framför allt är det för de som bor där, vars enda tillhörighet är ett sprängt hus och lite aska som representerar deras anhöriga, som fan i döden har mer stake än det svenska folket.
Jag blir så sjukt besviken på mänskligheten.
Hjälpen behövs, och om nu poängen är att den afghanska armén till slut skall ta över så är det ju uppenbarligen inte redo än? Vad skall vi då göra?
"Sorry Achmed, men vi tänkte dra nu.. men .. ja. Uh, fan. Vi ringer dig! Nej just ja det kan vi inte, ni har ju inget telenät. Men fan, någon annan fixar det!"
Fega jävla as.
All heder till de som är där och gör något som spelar roll, och av vilka jag verkligen hoppas att en dag få bli en del av.
Och sen slopar de värnplikten, som hur länge som helst har fostrat folk och lärt dom bli ansvarstagande medlemmar i samhället. Varför i helvete skall vi ha en yrkesarmé då? Vad skall de göra? Är inte poängen med en armé att den skall användas? Skall de vakta jävla Öland och se till att inte ryssen smugglar in fiskägg eller?
Vidare.
Hörde nyligen att Frankrike vill förbjuda snus i Sverige, för att det inte är en del av deras kultur (Ja, jag menar allvar).
Om vi bortser från faktumet att snus hittills inte har orsakat cancer hos en enda människa förutom möjligen de som administrerar det rektalt (och då är nog fan cancern lååångt ner på deras lista av problem), så är det ju inte lite typiskt att EU skall ta bort ytterligare en sak som gör Sverige till Sverige.
Många svenskar snusar. Över 800 000 av oss, och det går ju inte för sig att en så stor del av befolkningen gör något de gillar.
Vi får inte sjunga nationalsången, vi får inte visa flaggan, och nu vill de inte att vi skall få snusa.
Och det är inte nikotinet i sig jag försvarar, det är faktumet att folk ALLTID lägger sig i vad vi i Sverige skall göra och inte göra. Dra åt helvete.
Att sverigedemokraterna blev portade från Nobelmiddagen är ju också ett pinsamt exempel på hur landet ser ut.
Jag röstade inte på SD, men faktumet att alla verkar skita fullständigt i att en så stor del av befolkningen gjorde det stämmer inte riktigt överens med min syn på vad en demokrati är.
Världen är inte lite lol just nu.
Låt oss börja med faktumet att Sverige uppenbarligen skall dra sig ut ur Afghanistan.
Ja.
Hade regeringen och det svenska folket ärligt väntat sig att det skulle vara riskfritt för folk att åka dit? Blir ni verkligen så jävla förvånade att det stupar folk i ett krig? Jag skall inte säga att det är poängen med det, men det blir ju lätt ett resultat av att bly flyger in i andra människor.
"Åh nej, en människa jag aldrig har hört talas om dog. Låt oss nu omintetgöra allt det positiva de har åstadkommit hittills och dra ut allihop så att det kan bli som det blev när USA gick ut ur Irak. Ja men det måste ju vara optimalt, för det är ju inte alls som att säga fuck you åt alla de som är där nu och riskerar livet för folk de i många fall inte ens har träffat."
Patetiska jävla as.
Det är frivilligt för folk att åka dit, de gör det för att ni skall slippa. Så att ni skall kunna sitta i er jävla soffa och lite disträ kolla på nyheterna och konstatera att "Ja men se Karin så de håller på. Aja, jag slipper ju."
Men framför allt är det för de som bor där, vars enda tillhörighet är ett sprängt hus och lite aska som representerar deras anhöriga, som fan i döden har mer stake än det svenska folket.
Jag blir så sjukt besviken på mänskligheten.
Hjälpen behövs, och om nu poängen är att den afghanska armén till slut skall ta över så är det ju uppenbarligen inte redo än? Vad skall vi då göra?
"Sorry Achmed, men vi tänkte dra nu.. men .. ja. Uh, fan. Vi ringer dig! Nej just ja det kan vi inte, ni har ju inget telenät. Men fan, någon annan fixar det!"
Fega jävla as.
All heder till de som är där och gör något som spelar roll, och av vilka jag verkligen hoppas att en dag få bli en del av.
Och sen slopar de värnplikten, som hur länge som helst har fostrat folk och lärt dom bli ansvarstagande medlemmar i samhället. Varför i helvete skall vi ha en yrkesarmé då? Vad skall de göra? Är inte poängen med en armé att den skall användas? Skall de vakta jävla Öland och se till att inte ryssen smugglar in fiskägg eller?
Vidare.
Hörde nyligen att Frankrike vill förbjuda snus i Sverige, för att det inte är en del av deras kultur (Ja, jag menar allvar).
Om vi bortser från faktumet att snus hittills inte har orsakat cancer hos en enda människa förutom möjligen de som administrerar det rektalt (och då är nog fan cancern lååångt ner på deras lista av problem), så är det ju inte lite typiskt att EU skall ta bort ytterligare en sak som gör Sverige till Sverige.
Många svenskar snusar. Över 800 000 av oss, och det går ju inte för sig att en så stor del av befolkningen gör något de gillar.
Vi får inte sjunga nationalsången, vi får inte visa flaggan, och nu vill de inte att vi skall få snusa.
Och det är inte nikotinet i sig jag försvarar, det är faktumet att folk ALLTID lägger sig i vad vi i Sverige skall göra och inte göra. Dra åt helvete.
Att sverigedemokraterna blev portade från Nobelmiddagen är ju också ett pinsamt exempel på hur landet ser ut.
Jag röstade inte på SD, men faktumet att alla verkar skita fullständigt i att en så stor del av befolkningen gjorde det stämmer inte riktigt överens med min syn på vad en demokrati är.
Världen är inte lite lol just nu.
onsdag 11 augusti 2010
Ehe...
Hej barn, det där med sommarbloggar gick ju rätt så bra åt helvete, men å andra sidan borde ett inlägg i början av sommaren och ett i slutet fylla kvoten ganska nice.
På tal om nice så var jag uppe i hufvudstaden och vaktade på Sonisphere i lördags och det var without a doubt det blötaste jag har varit med om, och min telefon bestämde sig tydligen för att gråtrunka sig själv till döds medelst vattenmassor av bibliska proportioner.
Det var av flera olika anledningar jag bestämde mig för att hänga med dit.
Delvis är det alltid nice att komma från Borås, staden gud glömde och Usama inte vet finns, det är trevligt att träffa folket från SRF som nu, som alltid är lika trevliga.
Men främst var det för att få spana in utvalda delar av Iron Maidens konsert, som [de delar av den jag faktiskt såg] levde upp till ryktet världens bästa konsert.
HELVETE så bra de är! Ärligt, de blir verkligen bara bättre och bättre.
Första gången jag såg dom var november 03 [som jag förmodligen har nämnt längre ner] och sen har det varit ett gäng gånger däremellan, men det här var verkligen något av det bästa jag sett/hört, även 100 meter bakom scenen, vad säger inte det?
De körde nästan alla mina favoritlåtar från Brave New World, aka. den första skiva jag köpte med dom och när de drog igång med Blood Brothers blev jag helt varm i kroppen.
Det sjukaste av allt är att jag efter en livstid av beundran nu faktiskt hade en chans att vara delaktig i något de gjorde.
Det är i alla fall så jag ser det, alla som är med och jobbar på en festival är ju delaktiga i processen på något sätt [nämner speciellt inte tre staketvakter som alla gånger jag såg dom, prövade den gamla mexikanska metoden att stå med ryggen mot det/de de var satta att bevaka].
Det kändes riktigt mäktigt!
Vädret sög totalt och självklart slutade det regna 5 minuter innan Maiden gick på scen och började igen 5 minuter efter det att de gick av, men det är så det skall vara.
Nästa gång de spelar i Sverige skall jag dock vara där som besökare.
"Jag klättrade ju bara in för att prata med er!"
Annars då?
Jofan, sommaren är snart slut och pengarna börjar trilla in efter vad som känns som en evighet av sommarjobb, men det är gött snart ha det klart så jag kan upprätthålla mitt liv i lyx och dekadens.
Håller på för fullt att plugga till en omtenta och lägga de pengar jag har kvar på att rusta upp min gitarr till fornstora dagars glans.
Drog en sväng till kusten™ med mamma, min syster och mats myten sunneskär, och blev då lätt konfronterad av min faster som sade att "alla i vår släkt som har varit bra på ett instrument slutar spela". Vilket hon hade en poäng i, det var ju det enda jag gjorde på dagarna för några år sedan och det har faktiskt känts som om något har saknats. Så det är dags att ta itu med det igen.
Sommarjobbet var riktigt nice för en gångs skull, så planen är att fortsätta där på timmar i höst, så man kan köpa lite extra salsa på veckorna. Det var coolt att få se det vi har läst om i vår, i praktiken och få ett bättre grepp om hur saker funkar och hur det verkligen är. Det tackar vi för!
Men det skall bli nice att börja skolan igen må jag säga, speciellt med tanke på att det i vinter bara är ett år kvar tills examen.
Det var det.
Dagens låt; Iron Maiden - Dance of death
Dagens citat; "Hum... ja, du var ju snyggare på internet helt klart."
På tal om nice så var jag uppe i hufvudstaden och vaktade på Sonisphere i lördags och det var without a doubt det blötaste jag har varit med om, och min telefon bestämde sig tydligen för att gråtrunka sig själv till döds medelst vattenmassor av bibliska proportioner.
Det var av flera olika anledningar jag bestämde mig för att hänga med dit.
Delvis är det alltid nice att komma från Borås, staden gud glömde och Usama inte vet finns, det är trevligt att träffa folket från SRF som nu, som alltid är lika trevliga.
Men främst var det för att få spana in utvalda delar av Iron Maidens konsert, som [de delar av den jag faktiskt såg] levde upp till ryktet världens bästa konsert.
HELVETE så bra de är! Ärligt, de blir verkligen bara bättre och bättre.
Första gången jag såg dom var november 03 [som jag förmodligen har nämnt längre ner] och sen har det varit ett gäng gånger däremellan, men det här var verkligen något av det bästa jag sett/hört, även 100 meter bakom scenen, vad säger inte det?
De körde nästan alla mina favoritlåtar från Brave New World, aka. den första skiva jag köpte med dom och när de drog igång med Blood Brothers blev jag helt varm i kroppen.
Det sjukaste av allt är att jag efter en livstid av beundran nu faktiskt hade en chans att vara delaktig i något de gjorde.
Det är i alla fall så jag ser det, alla som är med och jobbar på en festival är ju delaktiga i processen på något sätt [nämner speciellt inte tre staketvakter som alla gånger jag såg dom, prövade den gamla mexikanska metoden att stå med ryggen mot det/de de var satta att bevaka].
Det kändes riktigt mäktigt!
Vädret sög totalt och självklart slutade det regna 5 minuter innan Maiden gick på scen och började igen 5 minuter efter det att de gick av, men det är så det skall vara.
Nästa gång de spelar i Sverige skall jag dock vara där som besökare.
"Jag klättrade ju bara in för att prata med er!"
Annars då?
Jofan, sommaren är snart slut och pengarna börjar trilla in efter vad som känns som en evighet av sommarjobb, men det är gött snart ha det klart så jag kan upprätthålla mitt liv i lyx och dekadens.
Håller på för fullt att plugga till en omtenta och lägga de pengar jag har kvar på att rusta upp min gitarr till fornstora dagars glans.
Drog en sväng till kusten™ med mamma, min syster och mats myten sunneskär, och blev då lätt konfronterad av min faster som sade att "alla i vår släkt som har varit bra på ett instrument slutar spela". Vilket hon hade en poäng i, det var ju det enda jag gjorde på dagarna för några år sedan och det har faktiskt känts som om något har saknats. Så det är dags att ta itu med det igen.
Sommarjobbet var riktigt nice för en gångs skull, så planen är att fortsätta där på timmar i höst, så man kan köpa lite extra salsa på veckorna. Det var coolt att få se det vi har läst om i vår, i praktiken och få ett bättre grepp om hur saker funkar och hur det verkligen är. Det tackar vi för!
Men det skall bli nice att börja skolan igen må jag säga, speciellt med tanke på att det i vinter bara är ett år kvar tills examen.
Det var det.
Dagens låt; Iron Maiden - Dance of death
Dagens citat; "Hum... ja, du var ju snyggare på internet helt klart."
måndag 14 juni 2010
Sweden rock & KISS
Hej barn
Den senaste veckan har varit en av de roligaste jag varit med om på riktigt länge!
I Tisdags åkte jag, med diverse klockrena människor, ner till Sweden Rock Festival för att jobba security, då detta var första gången jag gjorde det på "riktigt" [Hade varit med samma människor på Way out west 08 också, men då hände det inte så mycket för min del], var jag rätt förväntansfull och hoppades att det skulle bli skoj.
Och det blev det!
Helt underbara människor, bra band [nämner inte Guns n roses här] och halvkasst väder.
Det var ganska spännande att se hur sjukt fulla vissa människor kan bli, och ingen jag känner kan riktigt nå upp till de nivåerna.
Men ja, uppgiften bestod av att vakta i tältet där presskonferenserna hölls, signeringarna samt jaga plankare på kvällarna/nätterna. Det var riktigt coolt, och jag fick träffa några av banden jag har gillat i många år.
Ett av de bästa ögonblicken var när jag fick skaka hand med sångaren i Sabaton, som för övrigt var en av de trevligaste personer jag träffat, samt hela Nazareth.
Det är även konstaterat att plankare är flockdjur, inte har någon uppfattning om urin och oftast kommer i grupper om tre. Helst på samma ställe, och inte uppfattar att om den första av dom direkt får 3 svartklädda människor på sig, inte för en sekund verkar fundera på varför.
Aja, skoj var det!
Banden var bra, speciellt Slayer och Mustasch.
Men jag blev inte speciellt imponerad av vare sig Aerosmith eller Guns N' Roses.
På Söndagen bar det av ner till Malmö för att göra samma sak på KISS konsert på stadion, och jämfört med festivalen var det sjukt mycket lugnare men fortfarande väldigt trevligt.
Efter konserten bar det av tillbaka till Borås, vilket tog nätta 6,5 timmar. Men det var skoj ändå, även om jag nog aldrig har varit lika trött som då.
Som avslut kan jag nämna några av de bästa ursäkterna folk hade för att planka in.
1. "Jag ville bara bevisa för min pojkvän att det var en dålig idé."
2. "Jag gillar inte metal egentligen!"
3. "Jag har fan inte druckit öl på flera veckor, kan jag inte få göra det någon jävla gång!"
Kul som fan, och tack alla som var med och gav mig chansen att haka på!
Den senaste veckan har varit en av de roligaste jag varit med om på riktigt länge!
I Tisdags åkte jag, med diverse klockrena människor, ner till Sweden Rock Festival för att jobba security, då detta var första gången jag gjorde det på "riktigt" [Hade varit med samma människor på Way out west 08 också, men då hände det inte så mycket för min del], var jag rätt förväntansfull och hoppades att det skulle bli skoj.
Och det blev det!
Helt underbara människor, bra band [nämner inte Guns n roses här] och halvkasst väder.
Det var ganska spännande att se hur sjukt fulla vissa människor kan bli, och ingen jag känner kan riktigt nå upp till de nivåerna.
Men ja, uppgiften bestod av att vakta i tältet där presskonferenserna hölls, signeringarna samt jaga plankare på kvällarna/nätterna. Det var riktigt coolt, och jag fick träffa några av banden jag har gillat i många år.
Ett av de bästa ögonblicken var när jag fick skaka hand med sångaren i Sabaton, som för övrigt var en av de trevligaste personer jag träffat, samt hela Nazareth.
Det är även konstaterat att plankare är flockdjur, inte har någon uppfattning om urin och oftast kommer i grupper om tre. Helst på samma ställe, och inte uppfattar att om den första av dom direkt får 3 svartklädda människor på sig, inte för en sekund verkar fundera på varför.
Aja, skoj var det!
Banden var bra, speciellt Slayer och Mustasch.
Men jag blev inte speciellt imponerad av vare sig Aerosmith eller Guns N' Roses.
På Söndagen bar det av ner till Malmö för att göra samma sak på KISS konsert på stadion, och jämfört med festivalen var det sjukt mycket lugnare men fortfarande väldigt trevligt.
Efter konserten bar det av tillbaka till Borås, vilket tog nätta 6,5 timmar. Men det var skoj ändå, även om jag nog aldrig har varit lika trött som då.
Som avslut kan jag nämna några av de bästa ursäkterna folk hade för att planka in.
1. "Jag ville bara bevisa för min pojkvän att det var en dålig idé."
2. "Jag gillar inte metal egentligen!"
3. "Jag har fan inte druckit öl på flera veckor, kan jag inte få göra det någon jävla gång!"
Kul som fan, och tack alla som var med och gav mig chansen att haka på!
måndag 7 juni 2010
My old nemesis
Hej barn
Blev ett smärre uppehåll senaste månaderna på grund av följande faktorer;
- Jag har blivit gammal och slö, men främst gammal.
- Skolan har varit så sjukt krävande att bara tanken på att skriva längre stycken orsakar ångest/oro.
- Öl.
Men nu är det över för ett tag i alla fall. Klarade av tentan i klinisk medicin så jag får gå kvar i klassen och det är nice.
Imorgon bär det av till Sweden rock festival för att vakta lite och slå ett slag för distal ordningshållning.
Råkade ut för ett "LOL-moment™" i Lördags dock.
Glad i hågen (och diverse akrobatkonster) fick jag lite lätt en kniv på min arm vilket ledde till att den smekte igenom huden på armen och in i fettet. Detta orsakade mången oro från min sida och då jag verkligen inte kunde komma på något alternativ lindade vi skiten och ringde en ambulans.
Såhär i efterhand inser jag att ambulansdelen nog var att överdriva något, men som sagt. Kom inte på några andra alternativ och det blödde som satan.
Väl uppe på akuten fick jag lägga mig i ett rum och en av de drygaste läkare jag träffat kom in.
- Hon: "Till att börja med vill jag be dig vara tyst och säga ditt personnummer."
- Kalleman: "Hur hade du tänkt att det skulle gå till?"
bla bla
- Hon: "Du pluggade till sjuksköterska sa du? Var inte det här ganska onödigt?"
- Kalleman: "Skall tänka på det nästa gång jag råkar ut för en olycka."
Efter diverse skitsnack med syrrorna så fick jag 7 stygn i armen och vad jag misstänker, även några inne i böset.
Måste ha varit en fin syn efteråt dock. Barfota med badbyxor helt täckta i blod, linne, patientarmbandet på och en småfull Sandra jämte som drack öl. Tack som FAN för att du följde med mig upp dock, hade inte velat ligga där och gnälla själv, och oavsett vad hon säger så grät jag inte!
Drog ner till vårdcentralen idag och de sade att festivaljobbet inte borde vara något problem så länge jag chillar lite med vänsterarmen men jag är ju högerhänt så det borde gå. Och om det händer något finns det ju sjuksköterskor där.
Aja,.. Tja
Blev ett smärre uppehåll senaste månaderna på grund av följande faktorer;
- Jag har blivit gammal och slö, men främst gammal.
- Skolan har varit så sjukt krävande att bara tanken på att skriva längre stycken orsakar ångest/oro.
- Öl.
Men nu är det över för ett tag i alla fall. Klarade av tentan i klinisk medicin så jag får gå kvar i klassen och det är nice.
Imorgon bär det av till Sweden rock festival för att vakta lite och slå ett slag för distal ordningshållning.
Råkade ut för ett "LOL-moment™" i Lördags dock.
Glad i hågen (och diverse akrobatkonster) fick jag lite lätt en kniv på min arm vilket ledde till att den smekte igenom huden på armen och in i fettet. Detta orsakade mången oro från min sida och då jag verkligen inte kunde komma på något alternativ lindade vi skiten och ringde en ambulans.
Såhär i efterhand inser jag att ambulansdelen nog var att överdriva något, men som sagt. Kom inte på några andra alternativ och det blödde som satan.
Väl uppe på akuten fick jag lägga mig i ett rum och en av de drygaste läkare jag träffat kom in.
- Hon: "Till att börja med vill jag be dig vara tyst och säga ditt personnummer."
- Kalleman: "Hur hade du tänkt att det skulle gå till?"
bla bla
- Hon: "Du pluggade till sjuksköterska sa du? Var inte det här ganska onödigt?"
- Kalleman: "Skall tänka på det nästa gång jag råkar ut för en olycka."
Efter diverse skitsnack med syrrorna så fick jag 7 stygn i armen och vad jag misstänker, även några inne i böset.
Måste ha varit en fin syn efteråt dock. Barfota med badbyxor helt täckta i blod, linne, patientarmbandet på och en småfull Sandra jämte som drack öl. Tack som FAN för att du följde med mig upp dock, hade inte velat ligga där och gnälla själv, och oavsett vad hon säger så grät jag inte!
Drog ner till vårdcentralen idag och de sade att festivaljobbet inte borde vara något problem så länge jag chillar lite med vänsterarmen men jag är ju högerhänt så det borde gå. Och om det händer något finns det ju sjuksköterskor där.
Aja,.. Tja
söndag 21 mars 2010
Memory lane
Verbal akrobat, en psykopat
Snapphanesoldat som planerar attentat
Och genomför dom
En verbal sabotör som droppar tunga rim
när MCs hör dom, så dör dom
Jag förgör dom
Med bred skånsk slang
Tungt verbalt bombardemang
Fett med talang i min falang
Jag börjar långsamt återhämta mig efter en osedvanligt lång, fartfylld, hård och helt awesome helg med världens bästa människor.
Det slår mig nu vilken tur jag har egentligen, jag har allt jag behöver. Jag har skolan och den tryggheten det innebär att utbilda sig, för var skulle jag annars göra med min tid?
Jag har min lägenhet och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att flytta hem igen, vilket förmodligen ändå skulle bli fysiskt omöjligt om mina föräldrar har något att säga till om.
Men framförallt har jag er, kära läsare, kära vänner (förutsatt att du som läser är en av mina vänner), ni är bäst! Jag skulle inte vara någonting utan människorna i min närhet som alltid ställer upp och gör mitt liv till vad det är.
Det kanske låter tragiskt att säga att man inte är någonting utan andra, men ni får ta vad jag säger med en nypa kokain.
En av mina bästa vänner Jeremy var här i helgen och vi körde på som aldrig förr, och det slutade som det alltid gör när vi ses. Jag blir sjukt nostalgisk och börjar minnas allt som jag har gjort tillsammans med den mannen de senaste 5-6 åren. Och det mina vänner, det är inte lite, varav i alla fall hälften inte lämpar sig att nämna för folk jag inte känner.
Nu när jag sitter här med min kaffe, min mössa och lyssnar på världens bästa låt (Svenska Akademien - Mäster Bläster) så kan jag bara tänka på en sak.
Om jag skulle dö imorgon skulle jag ändå vara nöjd med allt jag har hunnit åstadkomma hittills i mitt liv.
Det är en skön känsla ändå, att veta att man faktiskt har gjort saker. Jag frågade en person en gång vad som har hänt i ditt liv, svaret blev: "Jag har inte gjort så mycket." Och nog för att alla skall leva sitt liv på det sättet de föredrar. Men jag tycker att det lät sjukt tråkigt att inte ha något att minnas när man har tråkigt.
De folk som jag kallar mina vänner och jag själv, har under de senaste 5-6 åren hunnit med fler saker än jag ens kan låtsas räkna upp. Allt från konserter, festivaler, allehanda nattliga aktiviteter, roadtrips osv. listan kan göras oändlig.
Det har varit ett bra liv, och bättre skall det bli!
Dagens låt är: Svenska Akademien - Mäster Bläster
Dagens citat är:
- Det luktar cigarr!
- Men St. Patrics day var ju i Onsdags?
Snapphanesoldat som planerar attentat
Och genomför dom
En verbal sabotör som droppar tunga rim
när MCs hör dom, så dör dom
Jag förgör dom
Med bred skånsk slang
Tungt verbalt bombardemang
Fett med talang i min falang
Jag börjar långsamt återhämta mig efter en osedvanligt lång, fartfylld, hård och helt awesome helg med världens bästa människor.
Det slår mig nu vilken tur jag har egentligen, jag har allt jag behöver. Jag har skolan och den tryggheten det innebär att utbilda sig, för var skulle jag annars göra med min tid?
Jag har min lägenhet och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att flytta hem igen, vilket förmodligen ändå skulle bli fysiskt omöjligt om mina föräldrar har något att säga till om.
Men framförallt har jag er, kära läsare, kära vänner (förutsatt att du som läser är en av mina vänner), ni är bäst! Jag skulle inte vara någonting utan människorna i min närhet som alltid ställer upp och gör mitt liv till vad det är.
Det kanske låter tragiskt att säga att man inte är någonting utan andra, men ni får ta vad jag säger med en nypa kokain.
En av mina bästa vänner Jeremy var här i helgen och vi körde på som aldrig förr, och det slutade som det alltid gör när vi ses. Jag blir sjukt nostalgisk och börjar minnas allt som jag har gjort tillsammans med den mannen de senaste 5-6 åren. Och det mina vänner, det är inte lite, varav i alla fall hälften inte lämpar sig att nämna för folk jag inte känner.
Nu när jag sitter här med min kaffe, min mössa och lyssnar på världens bästa låt (Svenska Akademien - Mäster Bläster) så kan jag bara tänka på en sak.
Om jag skulle dö imorgon skulle jag ändå vara nöjd med allt jag har hunnit åstadkomma hittills i mitt liv.
Det är en skön känsla ändå, att veta att man faktiskt har gjort saker. Jag frågade en person en gång vad som har hänt i ditt liv, svaret blev: "Jag har inte gjort så mycket." Och nog för att alla skall leva sitt liv på det sättet de föredrar. Men jag tycker att det lät sjukt tråkigt att inte ha något att minnas när man har tråkigt.
De folk som jag kallar mina vänner och jag själv, har under de senaste 5-6 åren hunnit med fler saker än jag ens kan låtsas räkna upp. Allt från konserter, festivaler, allehanda nattliga aktiviteter, roadtrips osv. listan kan göras oändlig.
Det har varit ett bra liv, och bättre skall det bli!
Dagens låt är: Svenska Akademien - Mäster Bläster
Dagens citat är:
- Det luktar cigarr!
- Men St. Patrics day var ju i Onsdags?
torsdag 18 mars 2010
Uppdrag manlighet
Hej barn, dagens tema är något som står mig varmt om ryamattan: Manlighet
Jag gillar manlighet, jag har periodvis känt mig manlig och min förhoppning är att i framtiden kunna fortsätta med det. Vilket inte borde vara något problem i en bransch där 90 % är kvinnor.
Igår var jag med två andra män i badhuset, bara det är manligt, och bastade lite gött. Tyvärr var jag den enda som var manlig nog att hoppa i kallbadet vilket grämer mig lite. Men det slog mig att bastun i badhuset inte är helt fel den heller.
De gamla gubbarna satt där och snackade om hus och tomter.
"Sjukt manligt" tänkte jag,
men icke. De pratade mest om huspriser och renoveringar, och inte på det bra sättet som i hur de själva på ett manligt vis har restaurerat sina gamla kåkar.
Så jag och Stefan fick droppa lite schyssta manliga ord såsom: Spackel, blästring, fotboll och grus för att försöka få in konversationen på ett mer likvärdigt plan, vilket inte gick så bra.
Här kommer en lista på de manligaste låttitlarna just nu:
1. Kings of metal
2. Wheels of fire
3. Sons of northern darkness
4. Sign of the hammer
5. Warriors of the world
6. Today is a good day to die
7. King
Listan kan göras oändlig, och det enda jag egentligen vill komma fram till är att manligt är bra.
Vad händer i övrigt?
Gitarrspelandet går framåt, och jag har äntligen fått in rätt inställning på förstärkaren, så det kan bara bli bra.
Och som grädde på laxen kan jag nämna att jag nu, efter 21 år, har kommit över två av mina största hinder i livet.
Metallica och fotboll.
Var och kollade på fotboll(!) på en bar i måndags, vilket bara det är otroligt. Nu blev dock sjukt omanligt då inget av lagen gjorde mål, speciellt sur blev jag i och med att jag hade tagit på mig min enda tröja med ordet "sport" på.
Metallica ja, jag har aldrig gillat dom. Mest av den enkla anledningen att Lars Ulrich citeras i Maidens självbiografi: "Jag åkte tillbaka till USA med tanken att jag ville göra något liknande det Maiden hade gjort." Sjukt bra poäng där ja.
Det är en sak som verkligen stör mig, ty jag har ändå spelat i en del band i min ungdom och alla inledde sin förfrågan på samma sätt.
"Hej, du spelar trummor va? Ja bra. Vi är ett par grabbs utan fantasi som skall spela musik som påminner om [namedrop] [namedrop][namedrop][namedrop].
Jag förstår inte poängen med att spela i ett band och tro att man skall slå igenom när man spelar saker som redan existerar och är så sjukt uttjatade att banden som själva gjorde skiten inte vill spela det längre.
Som någon sade på något forum en gång:
"Jag skall fan göra ett band som heter gamla metallica, det verkar ju ändå bara vara det folk vill höra!"
Har sökt två jobb idag, vilket jag gillar.
Dagens låt är: Meshuggah - ObZen [sjukt manlig]
Küss
Jag gillar manlighet, jag har periodvis känt mig manlig och min förhoppning är att i framtiden kunna fortsätta med det. Vilket inte borde vara något problem i en bransch där 90 % är kvinnor.
Igår var jag med två andra män i badhuset, bara det är manligt, och bastade lite gött. Tyvärr var jag den enda som var manlig nog att hoppa i kallbadet vilket grämer mig lite. Men det slog mig att bastun i badhuset inte är helt fel den heller.
De gamla gubbarna satt där och snackade om hus och tomter.
"Sjukt manligt" tänkte jag,
men icke. De pratade mest om huspriser och renoveringar, och inte på det bra sättet som i hur de själva på ett manligt vis har restaurerat sina gamla kåkar.
Så jag och Stefan fick droppa lite schyssta manliga ord såsom: Spackel, blästring, fotboll och grus för att försöka få in konversationen på ett mer likvärdigt plan, vilket inte gick så bra.
Här kommer en lista på de manligaste låttitlarna just nu:
1. Kings of metal
2. Wheels of fire
3. Sons of northern darkness
4. Sign of the hammer
5. Warriors of the world
6. Today is a good day to die
7. King
Listan kan göras oändlig, och det enda jag egentligen vill komma fram till är att manligt är bra.
Vad händer i övrigt?
Gitarrspelandet går framåt, och jag har äntligen fått in rätt inställning på förstärkaren, så det kan bara bli bra.
Och som grädde på laxen kan jag nämna att jag nu, efter 21 år, har kommit över två av mina största hinder i livet.
Metallica och fotboll.
Var och kollade på fotboll(!) på en bar i måndags, vilket bara det är otroligt. Nu blev dock sjukt omanligt då inget av lagen gjorde mål, speciellt sur blev jag i och med att jag hade tagit på mig min enda tröja med ordet "sport" på.
Metallica ja, jag har aldrig gillat dom. Mest av den enkla anledningen att Lars Ulrich citeras i Maidens självbiografi: "Jag åkte tillbaka till USA med tanken att jag ville göra något liknande det Maiden hade gjort." Sjukt bra poäng där ja.
Det är en sak som verkligen stör mig, ty jag har ändå spelat i en del band i min ungdom och alla inledde sin förfrågan på samma sätt.
"Hej, du spelar trummor va? Ja bra. Vi är ett par grabbs utan fantasi som skall spela musik som påminner om [namedrop] [namedrop][namedrop][namedrop].
Jag förstår inte poängen med att spela i ett band och tro att man skall slå igenom när man spelar saker som redan existerar och är så sjukt uttjatade att banden som själva gjorde skiten inte vill spela det längre.
Som någon sade på något forum en gång:
"Jag skall fan göra ett band som heter gamla metallica, det verkar ju ändå bara vara det folk vill höra!"
Har sökt två jobb idag, vilket jag gillar.
Dagens låt är: Meshuggah - ObZen [sjukt manlig]
Küss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)