"Så är det... eller?"

Det är så mycket som är fel, så många det är fel på och så få som faktiskt vill göra något åt det, och av dessa få är det ännu färre som faktiskt gör något relevant.

Hej barn, i sedvanlig ordning skall jag klaga av mig efter en av de minst produktiva veckorna i mitt jordeliv. Kvällens ämne är Sveriges daltande med allt och alla, mänskliga rättigheter, religion samt ISAF och det starka arbete de utför.

Sverige är ett bra land, ett land som jag och många med mig tycker väldigt bra om, och självklart vill man kunna säga enbart bra saker om det, men svårt är det.
Jag ser det som en personlig seger att SD inte lyckades bättre än de gjorde, det är ett steg bort från en verklighet som skulle få Goebbels att förfriskat kippa efter andan. Men invandringspolitiken är ett skämt, och har så varit i flera år. Och om vi inte gör något åt den snarast kommer alla bli lidande.

Sverige har under många år tagit in folk utan att ha någon koll på hur många eller under vilka förutsättningar, det är fel. Det gynnar ingen! Verkligen ingen.
Jag är helt för att man släpper in folk från andra länder, självklart skall man det, det är det som gör att ett land utvecklas. Vart hade vi varit idag utan invandrare? Förmodligen i något post-apokalyptiskt Utvandrarna-landskap med muterade drängar och tidelag.

Problemet är dock att Sverige har börjat förbjuda sig självt, vilket jag tycker är sorgligt.
Det är inte invandrarna i sig som är problemet, det är hur Sverige tar emot dom, och hur Sverige som land inte erbjuder dom de förutsättningar som krävs för att de skall bli en fungerande del i det Sverige som de trodde att det var när de kom.

När jag gick på Bodaskolan blev jag inkallad till rektorn efter ett mindre bråk (alltså mindre än 3 knytnävslag i Bodamått).

"Ja Karl jag fick höra att du kallade honom turk, stämmer det?"
"Ja? Men han kallade mig svennefitta."
"Ja, men frågan kvarstår, kallade du honom för turk?"
"Ja, men.. är han inte det?"
"DET ÄR PRECIS DEN HÄR SORTENS SPRÅKBRUK VI VILL FÖRHINDRA HÄR"
"Men, är det ok att jag blir kallad svennefitta? Han är ju turk, skall jag kalla honom jordanier då eller?"
"Nu går du härifrån och ber om ursäkt"
"I helvete heller."

Det sammanfattar hela problemet, de som styr landet verkar utgå ifrån att folk från andra länder inte kan ta hand om sig själva, inte lösa sina egna problem eller ens förstå när de uppstår. Så mamma Sverige känner att hon måste "ta hand" om alla, för inte fan klarar de det själva, neeeejdå deras kulturer är ju inte alls ett par tusen år äldre än vår egen, och som Andy McNab sade ".. är de oftast trognare till sin än vad vi är"

Det är så tragiskt att folk verkar tro att alla måste beskyddas hela tiden, jag tror att om man bara slutade se på alla olika skulle det bli mycket bättre. I slutändan är alla människor och vill inte bli behandlade som några offer, blir de detta blir de för bekväma i offerrollen och stämmer folk så fort de får höra ett kränkande ortnamn.

En annan sak jag har svårt för är daltandet med krigsherrarna överallt i världen som verkar få fri lejd och uppenbarligen är åtalsimmuna. En fd överste(har i alla fall för mig att han var överste, det är han i grannfejden) i svenska försvarsmakten sade en gång:

"Om man bara kommer gående och ber dom sluta skrattade de ju bara, men om man kom och hade med sig en stor kanon, då gick det alldeles utmärkt att prata."

Varför gör världen inte detta? Åk till Afrika, leta upp de där asen som våldtar, dödar och lemlästar och skräm dom så jävla hårt att de inte vågar skita utan en blankett från Bryssel. Och om det inte funkar, tror ni verkligen att världen skulle sakna dom om de försvann?
Det pratas mycket om mänskliga rättigheter, och det är en fin tanke, som jag som blivande sjuksköterska borde hålla över allt annat. Men vad är poängen med den när ena sidan skiter fullständigt i den?
Egentligen är det jävligt enkelt, erbjud dom en lösning:
Sluta, eller så får ni problem, ganska stora problem, som förmodligen kommer göra sjukt jävla ont.

Slutligen förstår jag inte riktigt den svenska oppositionen mot svenskarnas engagemang i Afghanistan. Är ni ärligt så efterblivna att ni trodde att det var någon jävla lek att åka ner dit och röja upp i USAS spår. Trodde ni ärligt att svenskarna är immuna mot kulor och är älskade av alla? Visst, vi är förmodligen sjukt mer populära än många av de andra som är eller har varit där (*host* blackwater) Men är det verkligen en sån journalistisk sensation att en soldat har skjutit med sitt vapen?

Vad tror ni att man använder dom till?

Och det där snacket om att "ta hem dom", de är ju där frivilligt, allihopa. De har själva valt att riskera livet för att utföra ett arbete som stora delar av svenska folket är för fega för att göra själva, för människor som de förmodligen aldrig ens kommer träffa. Jag själv hoppas att göra samma sak om några år och vill då fan inte behöva höra att det är fel, är inte det var persons ensak att avgöra?

Så, slutligen tycker jag att vi slänger en tanke på folket i försvarsmakten som varje dag riskerar att dö, för att andra skall slippa.

OCH, se till att hålla SD utanför kyrkan, så homosexuella kan få gifta sig. Även om de hade ett av världens skönaste argument.

"Vi vill hålla muslimerna utanför kyrkan."

Varför skulle muslimerna vilja ha något med kyrkan att göra?

Puss

// Kalle