Snart halvtid

Hej barn, har varit rätt frånvarande, främst med anledning av praktiken. Som de flesta nog vet läser jag till sjuksköterska i Borås, och som en del i kursen vi nu läser skall vi ha praktik i 5 veckor på olika avdelningar på SÄS [Södra Älvsborgs Sjukhus] i Borås, Skene och några andra platser på olika ställen i Alingsås och Göteborg.

Jag hamnade på SÄS, på en väldigt bra avdelning, tiden bara flyger iväg och ibland önskar jag att jag slapp gå tillbaka till böckerna när det är slut. Det har redan gått två veckor och jag har redan lärt mig väldigt mycket. Har gått med en undersköterska fram till nu, och på måndag skall jag börja hänga med en syrra resten av tiden.
Skoj är det, och väldigt lärorikt!

Jag gillar sjukhuset, så länge jag är på rätt sida av skynket. Det är som en stad i staden, väldigt stort och fullt av folk. Och jag har nog aldrig känt mig så säker på mitt yrkesval. :)

I övrigt händer inte så mycket, har inte mycket ork kvar när jag slutar på eftermiddagarna, men det är en sjukt nice känsla. Jag är en av de mest rastlösa jag känner, om det är något jag hatar är det att vara sysslolös. En annan sak som är skoj är att jag har lärt känna folk i min klass som jag aldrig har pratat med innan, och i vissa fall inte ens sett innan.
Det enda jag kommer på som inte är så roligt är att jag är den enda killen på avdelningen, vilket kanske låter trevligt, men det hade varit nice att vara med någon mer gosse. Men fan, man kan inte få allt.

Men det är väl något man får vänja sig vid i en bransch där (typ) 85% är kvinnor.

Nästa vecka är det BSK [Borås SpelKonvent], vilket skall bli väldigt nice, har varit på alla utom 2 de senaste 8 åren, och båda gångerna har det ironiskt nog varit på grund av sjukhusvistelse.

Livet är jävligt bra, jag är där jag vill vara, saker går bra och det mesta är nice.
Klarade tentan i mikrobiologi och det känns sjukt bra att slippa ha det hängande efter mig när vi skall ha nästa tenta och termin 3 efter årsskiftet.

Försöker hitta ett extrajobb så gott det går, men finns inte många nu, vilket irriterar mig sjukt mycket. Speciellt när man ringer ett ställe och de säger "Ja.. öh.. Jag skall kolla så ringer jag upp dig på onsdag." När man onsdagen två veckor senare ringer upp dom och får svaret "Nej jag glömde det, men nej vi har inget". Det har aldrig varit så lockande att skrika "Men säg det från början då jävla byhora.
Hoppas fan de hör av sig efter examen och gnäller, då kommer jag inte vara trevlig.

Något jag har märkt är att folk i allmänhet verkar ha en taskig inställning till vårdyrket, vilket kanske inte kommer som en chock i en värld där mäklare verkar vara drömyrket för en generation brats utan hjärnkapacitet eller fantasi.
Enligt mig är sjuksköterska det ultimata yrket, annat vore ju rätt udda då det är det jag skall hålla på med de närmsta 40 åren, men självklart kan (och skall) inte alla bli det.
Men när man får frågan, "Varför blir du inte läkare då?" blir jag rätt irriterad. Jag vill inte vara läkare, jag har aldrig velat bli läkare och jag kan inte bli läkare.

Vård är en sjukt bra bransch, oavsett vad som händer i världen kommer det behövas folk som kan ta hand om andra. Om all elektronik och all ekonomi går under och människorna sprids ut i små grupper över stora ytor kommer det fortfarande behövas, så det känns som ett bra val.
Jag vill hålla på med människor, och något av det bästa jag har varit med om hittills på praktiken är när folk som kom till avdelningen och mådde skit, lämnar den några veckor senare och mår bra. Det är väldigt fint!

På tal om något helt annat: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6002069.ab

Jag är lite kluven, hade jag suttit inspärrad och fått lyssna på NIN hade livet lekt, men å andra sidan hade jag inte tvekat på att bli oberstürmtaliban om jag tvingades lyssna på Britney Spears flera veckor i sträck, stackars människor.

Men nog om det barn.

Puss

// Kalle

Sagan om saker

Hej barn, jag fick en mental käftsmäll för ett par dagar sedan.

Jag satt och tittade på Sagan om ringen och det slår mig nu hur otroligt enkel den historien faktiskt är. I alla nya moderna filmer skall man alltid få höra den ondas bakgrund, varför den är ond, även om han (för enkelhetens skull) aldrig själv inser eller tycker att han är det. Man får veta att de minsann inte alls är onda utan bara drivs av någon vrede de fått via någon orätt för 3 år sedan, och de använder vissa okonventionella metoder för att uppnå det de vill.

Innerst inne är de bara snälla gossar som hade oturen att ha uppförsbacke till dagis och nu skall de hämnas.

De har sina vänner, sina familjer och sina intressen och det fokuseras mycket på hur snälla de faktiskt är, så i slutet vet man inte riktigt vem det egentligen är som är den goda.

Det är därför jag älskar sagan om ringen så mycket som jag faktiskt gör (och tro mig, det gör jag), för att den är så enkel ur en evil point of view.

Sauron VET att han är ond, och han försöker inte bortförklara det med att han hade en svår uppväxt eller jobbiga föräldrar. Han tog inte till mjödkruset vid en tidig ålder och blev förvirrad och osäker på vad som var rätt och inte. Han må ha haft vissa onödiga höjdskillnader när han skulle till sin förskola, men det påverkade honom nog inte, han kunde ju bara ta en av nazghulernas pållar.

Tänk när den första orchen kom fram till honom:
"Fan, du är rätt ond."
"... Ja! :D"

Det är nice med en så enkel story, och den håller på så många nivåer.

Snart är det praktik, jag skall vara på Rehab 3, och det skall bli mycket skoj.

Puss

// Kalle