Verbal akrobat, en psykopat
Snapphanesoldat som planerar attentat
Och genomför dom
En verbal sabotör som droppar tunga rim
när MCs hör dom, så dör dom
Jag förgör dom
Med bred skånsk slang
Tungt verbalt bombardemang
Fett med talang i min falang
Jag börjar långsamt återhämta mig efter en osedvanligt lång, fartfylld, hård och helt awesome helg med världens bästa människor.
Det slår mig nu vilken tur jag har egentligen, jag har allt jag behöver. Jag har skolan och den tryggheten det innebär att utbilda sig, för var skulle jag annars göra med min tid?
Jag har min lägenhet och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att flytta hem igen, vilket förmodligen ändå skulle bli fysiskt omöjligt om mina föräldrar har något att säga till om.
Men framförallt har jag er, kära läsare, kära vänner (förutsatt att du som läser är en av mina vänner), ni är bäst! Jag skulle inte vara någonting utan människorna i min närhet som alltid ställer upp och gör mitt liv till vad det är.
Det kanske låter tragiskt att säga att man inte är någonting utan andra, men ni får ta vad jag säger med en nypa kokain.
En av mina bästa vänner Jeremy var här i helgen och vi körde på som aldrig förr, och det slutade som det alltid gör när vi ses. Jag blir sjukt nostalgisk och börjar minnas allt som jag har gjort tillsammans med den mannen de senaste 5-6 åren. Och det mina vänner, det är inte lite, varav i alla fall hälften inte lämpar sig att nämna för folk jag inte känner.
Nu när jag sitter här med min kaffe, min mössa och lyssnar på världens bästa låt (Svenska Akademien - Mäster Bläster) så kan jag bara tänka på en sak.
Om jag skulle dö imorgon skulle jag ändå vara nöjd med allt jag har hunnit åstadkomma hittills i mitt liv.
Det är en skön känsla ändå, att veta att man faktiskt har gjort saker. Jag frågade en person en gång vad som har hänt i ditt liv, svaret blev: "Jag har inte gjort så mycket." Och nog för att alla skall leva sitt liv på det sättet de föredrar. Men jag tycker att det lät sjukt tråkigt att inte ha något att minnas när man har tråkigt.
De folk som jag kallar mina vänner och jag själv, har under de senaste 5-6 åren hunnit med fler saker än jag ens kan låtsas räkna upp. Allt från konserter, festivaler, allehanda nattliga aktiviteter, roadtrips osv. listan kan göras oändlig.
Det har varit ett bra liv, och bättre skall det bli!
Dagens låt är: Svenska Akademien - Mäster Bläster
Dagens citat är:
- Det luktar cigarr!
- Men St. Patrics day var ju i Onsdags?
söndag 21 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Uppdrag manlighet
Hej barn, dagens tema är något som står mig varmt om ryamattan: Manlighet
Jag gillar manlighet, jag har periodvis känt mig manlig och min förhoppning är att i framtiden kunna fortsätta med det. Vilket inte borde vara något problem i en bransch där 90 % är kvinnor.
Igår var jag med två andra män i badhuset, bara det är manligt, och bastade lite gött. Tyvärr var jag den enda som var manlig nog att hoppa i kallbadet vilket grämer mig lite. Men det slog mig att bastun i badhuset inte är helt fel den heller.
De gamla gubbarna satt där och snackade om hus och tomter.
"Sjukt manligt" tänkte jag,
men icke. De pratade mest om huspriser och renoveringar, och inte på det bra sättet som i hur de själva på ett manligt vis har restaurerat sina gamla kåkar.
Så jag och Stefan fick droppa lite schyssta manliga ord såsom: Spackel, blästring, fotboll och grus för att försöka få in konversationen på ett mer likvärdigt plan, vilket inte gick så bra.
Här kommer en lista på de manligaste låttitlarna just nu:
1. Kings of metal
2. Wheels of fire
3. Sons of northern darkness
4. Sign of the hammer
5. Warriors of the world
6. Today is a good day to die
7. King
Listan kan göras oändlig, och det enda jag egentligen vill komma fram till är att manligt är bra.
Vad händer i övrigt?
Gitarrspelandet går framåt, och jag har äntligen fått in rätt inställning på förstärkaren, så det kan bara bli bra.
Och som grädde på laxen kan jag nämna att jag nu, efter 21 år, har kommit över två av mina största hinder i livet.
Metallica och fotboll.
Var och kollade på fotboll(!) på en bar i måndags, vilket bara det är otroligt. Nu blev dock sjukt omanligt då inget av lagen gjorde mål, speciellt sur blev jag i och med att jag hade tagit på mig min enda tröja med ordet "sport" på.
Metallica ja, jag har aldrig gillat dom. Mest av den enkla anledningen att Lars Ulrich citeras i Maidens självbiografi: "Jag åkte tillbaka till USA med tanken att jag ville göra något liknande det Maiden hade gjort." Sjukt bra poäng där ja.
Det är en sak som verkligen stör mig, ty jag har ändå spelat i en del band i min ungdom och alla inledde sin förfrågan på samma sätt.
"Hej, du spelar trummor va? Ja bra. Vi är ett par grabbs utan fantasi som skall spela musik som påminner om [namedrop] [namedrop][namedrop][namedrop].
Jag förstår inte poängen med att spela i ett band och tro att man skall slå igenom när man spelar saker som redan existerar och är så sjukt uttjatade att banden som själva gjorde skiten inte vill spela det längre.
Som någon sade på något forum en gång:
"Jag skall fan göra ett band som heter gamla metallica, det verkar ju ändå bara vara det folk vill höra!"
Har sökt två jobb idag, vilket jag gillar.
Dagens låt är: Meshuggah - ObZen [sjukt manlig]
Küss
Jag gillar manlighet, jag har periodvis känt mig manlig och min förhoppning är att i framtiden kunna fortsätta med det. Vilket inte borde vara något problem i en bransch där 90 % är kvinnor.
Igår var jag med två andra män i badhuset, bara det är manligt, och bastade lite gött. Tyvärr var jag den enda som var manlig nog att hoppa i kallbadet vilket grämer mig lite. Men det slog mig att bastun i badhuset inte är helt fel den heller.
De gamla gubbarna satt där och snackade om hus och tomter.
"Sjukt manligt" tänkte jag,
men icke. De pratade mest om huspriser och renoveringar, och inte på det bra sättet som i hur de själva på ett manligt vis har restaurerat sina gamla kåkar.
Så jag och Stefan fick droppa lite schyssta manliga ord såsom: Spackel, blästring, fotboll och grus för att försöka få in konversationen på ett mer likvärdigt plan, vilket inte gick så bra.
Här kommer en lista på de manligaste låttitlarna just nu:
1. Kings of metal
2. Wheels of fire
3. Sons of northern darkness
4. Sign of the hammer
5. Warriors of the world
6. Today is a good day to die
7. King
Listan kan göras oändlig, och det enda jag egentligen vill komma fram till är att manligt är bra.
Vad händer i övrigt?
Gitarrspelandet går framåt, och jag har äntligen fått in rätt inställning på förstärkaren, så det kan bara bli bra.
Och som grädde på laxen kan jag nämna att jag nu, efter 21 år, har kommit över två av mina största hinder i livet.
Metallica och fotboll.
Var och kollade på fotboll(!) på en bar i måndags, vilket bara det är otroligt. Nu blev dock sjukt omanligt då inget av lagen gjorde mål, speciellt sur blev jag i och med att jag hade tagit på mig min enda tröja med ordet "sport" på.
Metallica ja, jag har aldrig gillat dom. Mest av den enkla anledningen att Lars Ulrich citeras i Maidens självbiografi: "Jag åkte tillbaka till USA med tanken att jag ville göra något liknande det Maiden hade gjort." Sjukt bra poäng där ja.
Det är en sak som verkligen stör mig, ty jag har ändå spelat i en del band i min ungdom och alla inledde sin förfrågan på samma sätt.
"Hej, du spelar trummor va? Ja bra. Vi är ett par grabbs utan fantasi som skall spela musik som påminner om [namedrop] [namedrop][namedrop][namedrop].
Jag förstår inte poängen med att spela i ett band och tro att man skall slå igenom när man spelar saker som redan existerar och är så sjukt uttjatade att banden som själva gjorde skiten inte vill spela det längre.
Som någon sade på något forum en gång:
"Jag skall fan göra ett band som heter gamla metallica, det verkar ju ändå bara vara det folk vill höra!"
Har sökt två jobb idag, vilket jag gillar.
Dagens låt är: Meshuggah - ObZen [sjukt manlig]
Küss
måndag 15 mars 2010
SchtekarN
Hej barn, det är vår i luften, de astmarelaterade triggerfaktorerna kommer snart ur sin vila och jag ser fram emot ännu ett år utan luftrörsproblem.
Speaking of det hade jag och Dr Mötley en ganska intressant diskussion med en snubbe utanför en av staden Borås många vattenhål i lördags:
"Fan, är ni läkare eller?"
"Nej, sjuksköterskor"
(Jag vet, vi är det inte än, men orka förklara det för en snubbe med fler promille än jag har centimeter över havet)
"Åhfan, då kanske ni vet hur jag skall göra med min KOL?"
"Ja jo, till att börja med skall du ju sluta röka"
(Att citera svaren från tentan dagen innan äger för övrigt)
"Jaha så det går över då eller?"
"Nej, det går inte över men det kommer inte bli sämre i alla fall."
"Då kan jag skita i det."
"Ja, då måste du känna dig jävligt kol"
Ingen respons där.
I övrigt har jag nu noterat ännu en bortförklaring som stör mig:
"Det är ett stressigt yrke, och man har inte alltid tid att göra allt rätt"
Säg det på IVA och se hur länge du får behålla jobbet ditt våp.
Vad händer i övrigt?
Tentan i fredags smektes av utan större problem, och eftersom jag nu har det sagt så kommer det förmodligen ha gått åt helvete. Farmakologin och den kliniska omvårdnaden gick bra men den kliniska medicinen gick nog inte lika bra, förhoppningsvis tillräckligt bra, men det återstår att se.
Hela poängen med det här inlägget skulle vara att snacka skit om stekare, men nu när jag väl sitter här slår det mig att jag inte har några hållbara dissar. Så jag får återkomma om det.
Även om det slår mig som lite udda att gå runt med seglarjackor i Borås, som ligger ca 7 mil från havet.
Men hey vad vet jag? Jag har inte tillräckligt av mina föräldrars pengar för att kunna vara geografiskt inkompetent.
Som slutkläm på mitt förmodligen tråkigast inlägg so far vill jag ägna en rad åt mina homies i SSK 04 [dvs de jag faktiskt pratar med], som utgör den bästa klassen jag gått i. Much love!
Speaking of det hade jag och Dr Mötley en ganska intressant diskussion med en snubbe utanför en av staden Borås många vattenhål i lördags:
"Fan, är ni läkare eller?"
"Nej, sjuksköterskor"
(Jag vet, vi är det inte än, men orka förklara det för en snubbe med fler promille än jag har centimeter över havet)
"Åhfan, då kanske ni vet hur jag skall göra med min KOL?"
"Ja jo, till att börja med skall du ju sluta röka"
(Att citera svaren från tentan dagen innan äger för övrigt)
"Jaha så det går över då eller?"
"Nej, det går inte över men det kommer inte bli sämre i alla fall."
"Då kan jag skita i det."
"Ja, då måste du känna dig jävligt kol"
Ingen respons där.
I övrigt har jag nu noterat ännu en bortförklaring som stör mig:
"Det är ett stressigt yrke, och man har inte alltid tid att göra allt rätt"
Säg det på IVA och se hur länge du får behålla jobbet ditt våp.
Vad händer i övrigt?
Tentan i fredags smektes av utan större problem, och eftersom jag nu har det sagt så kommer det förmodligen ha gått åt helvete. Farmakologin och den kliniska omvårdnaden gick bra men den kliniska medicinen gick nog inte lika bra, förhoppningsvis tillräckligt bra, men det återstår att se.
Hela poängen med det här inlägget skulle vara att snacka skit om stekare, men nu när jag väl sitter här slår det mig att jag inte har några hållbara dissar. Så jag får återkomma om det.
Även om det slår mig som lite udda att gå runt med seglarjackor i Borås, som ligger ca 7 mil från havet.
Men hey vad vet jag? Jag har inte tillräckligt av mina föräldrars pengar för att kunna vara geografiskt inkompetent.
Som slutkläm på mitt förmodligen tråkigast inlägg so far vill jag ägna en rad åt mina homies i SSK 04 [dvs de jag faktiskt pratar med], som utgör den bästa klassen jag gått i. Much love!
onsdag 10 mars 2010
Ad infinitum
Dagens huvudsakliga aktivitet har, som så få gånger annars [valfri tolkning där], varit studier. Mellan 0930 och 1830, vilket sätter sina spår.
Satte mig och läste lite i vårdfackets tidning när jag kom hem och såg ordet astma och tänkte direkt: "Ah, Glukokortikoider, my old nemesis. "
Men nu är det bara en dags självspäkning kvar till tentan, vilket är både sjukt nice och tillräckligt ångestframkallande för att helt få mig att ge upp skiten och söka till La légion étrangère.
På tal om val man kanske ångrar i efterhand tror jag verkligen att jag skulle passa superbt som sexualrådgivare åt både Expressen och Aftonbladet.
"Ibland har jag fantasier om folk av det motsatta könet, är det normalt?"
"Nej, det måste vara något fel på dig."
Eller som Anders sade: "Varför heter det stolpiller? Det ser ju inte ut som en stol."
Har börjat spela gitarr igen vilket är så sjukt nice att det knappt går att beskriva med ett alfabet på ynka 29 bokstäver. Nog för att det var en del år sedan jag gjorde det senast, men i mitt försvar måste jag bara tillägga att jag är sjukt slö och skjuter allt framför mig.
Får sjukt roliga flashbacks under tiden, och minns min tid som from gosse på 13-14 som satt på stadsbiblioteket i Borås och surfade på www.tabcrawler.com och skrev ut metervis med tabulatur och satt på kammaren för att lära mig dom, bara för att i slutändan inte ens behöva skriva ut dom.
Min gitarrdebut började i åttan på högstadiet gud glömde, Borås Tjernobyl, Bodaskolan.
Jag hade redan spelat trummor i en del år, minns inte riktigt hur länge, men det var ett bra tag. Och köpte min första Iron Maiden-skiva [se tidigare inlägg] bara för att lära mig låtarna utantill på diverse kuddar och övningsplattor mina skapare fixade fram.
Maidenskivorna blev fler och fler och tillslut, en mörk kväll i april slog det mig:
"Say what? Det är ju gitarrerna som är det coola, det är ju dom man hör."
Så jag fick låna mammas gamla "gitarr" med ett strängavstånd som skulle få en pneumothorax att framstå som dagens vinst, och försökte lära mig Fear of the dark. Underbar låt, underbar grupp. Tror den guran var i alla fall 30 år äldre än jag planerar att bli.
Det hela gick bra och när vi senare det året hade PRAO [Sveriges sämsta initiativ sedan den första moderata regeringen] hade min vän Jakob lyckats få en plats i en musikaffär som låg i centrala Borås, där jag hängde varje rast och prövade allt de hade att ställa ut.
När affären nästkommande vecka gick i konkurs, vilket jag än idag misstänker att Jakob hade del i, och hade sin konkursutförsäljning gick jag dit med pappa och fick min elgitarr. En Washburn! Det ni. Och på den vägen var det.
Men för att återgå till Bodaskolan, mitt kolesterol i artärförgreningen.
Det var en väldigt speciell plats, främst av negativa orsaker som kanske inte bör nämnas på en plats där någon potentiell arbetsgivare kan se det.
Men det var även där jag inte bara träffade en av mina äldsta och närmsta vänner Maria, utan även träffade de två personer som utöver min familj har haft störst inverkan på mitt liv, och utan att överdriva gjorde mig till den jag är.
Jerry Andersson och Peder Wiik. Jävla lirare det där!
Vad jag försöker komma fram till är att musik är bäst, och jag förstår mig verkligen inte på folk som säger att "Njaemenduvet, jag lyssnar inte direkt på musik.." Ärligt? Jävligt roligt liv det va.
Det är ju det som gör en till den man är, hela tonåren med all angst och verklighetsflykt kretsar ju, i alla fall gjorde det detta i mitt fall, kring att hitta sin stil och forma den personen man skall bli senare i livet.
Det var det va.
På grund av obefintlig sömn orkade jag inte träna idag, så det blir inget bastucitat, så jag slänger in en rad av visdom från min mentor Mötley som två dagar innan tentan inser att:
"Det kanske är lika bra att lära sig något."
Dagens låt är: Iron Maiden - The thin line between love and hate
Och som avslut slänger vi in några andra visdomens ord som nu, mer än någonsin, tål att tänkas på i en värld där männen alltid framstår som the bad guys.
Satte mig och läste lite i vårdfackets tidning när jag kom hem och såg ordet astma och tänkte direkt: "Ah, Glukokortikoider, my old nemesis. "
Men nu är det bara en dags självspäkning kvar till tentan, vilket är både sjukt nice och tillräckligt ångestframkallande för att helt få mig att ge upp skiten och söka till La légion étrangère.
På tal om val man kanske ångrar i efterhand tror jag verkligen att jag skulle passa superbt som sexualrådgivare åt både Expressen och Aftonbladet.
"Ibland har jag fantasier om folk av det motsatta könet, är det normalt?"
"Nej, det måste vara något fel på dig."
Eller som Anders sade: "Varför heter det stolpiller? Det ser ju inte ut som en stol."
Har börjat spela gitarr igen vilket är så sjukt nice att det knappt går att beskriva med ett alfabet på ynka 29 bokstäver. Nog för att det var en del år sedan jag gjorde det senast, men i mitt försvar måste jag bara tillägga att jag är sjukt slö och skjuter allt framför mig.
Får sjukt roliga flashbacks under tiden, och minns min tid som from gosse på 13-14 som satt på stadsbiblioteket i Borås och surfade på www.tabcrawler.com och skrev ut metervis med tabulatur och satt på kammaren för att lära mig dom, bara för att i slutändan inte ens behöva skriva ut dom.
Min gitarrdebut började i åttan på högstadiet gud glömde, Borås Tjernobyl, Bodaskolan.
Jag hade redan spelat trummor i en del år, minns inte riktigt hur länge, men det var ett bra tag. Och köpte min första Iron Maiden-skiva [se tidigare inlägg] bara för att lära mig låtarna utantill på diverse kuddar och övningsplattor mina skapare fixade fram.
Maidenskivorna blev fler och fler och tillslut, en mörk kväll i april slog det mig:
"Say what? Det är ju gitarrerna som är det coola, det är ju dom man hör."
Så jag fick låna mammas gamla "gitarr" med ett strängavstånd som skulle få en pneumothorax att framstå som dagens vinst, och försökte lära mig Fear of the dark. Underbar låt, underbar grupp. Tror den guran var i alla fall 30 år äldre än jag planerar att bli.
Det hela gick bra och när vi senare det året hade PRAO [Sveriges sämsta initiativ sedan den första moderata regeringen] hade min vän Jakob lyckats få en plats i en musikaffär som låg i centrala Borås, där jag hängde varje rast och prövade allt de hade att ställa ut.
När affären nästkommande vecka gick i konkurs, vilket jag än idag misstänker att Jakob hade del i, och hade sin konkursutförsäljning gick jag dit med pappa och fick min elgitarr. En Washburn! Det ni. Och på den vägen var det.
Men för att återgå till Bodaskolan, mitt kolesterol i artärförgreningen.
Det var en väldigt speciell plats, främst av negativa orsaker som kanske inte bör nämnas på en plats där någon potentiell arbetsgivare kan se det.
Men det var även där jag inte bara träffade en av mina äldsta och närmsta vänner Maria, utan även träffade de två personer som utöver min familj har haft störst inverkan på mitt liv, och utan att överdriva gjorde mig till den jag är.
Jerry Andersson och Peder Wiik. Jävla lirare det där!
Vad jag försöker komma fram till är att musik är bäst, och jag förstår mig verkligen inte på folk som säger att "Njaemenduvet, jag lyssnar inte direkt på musik.." Ärligt? Jävligt roligt liv det va.
Det är ju det som gör en till den man är, hela tonåren med all angst och verklighetsflykt kretsar ju, i alla fall gjorde det detta i mitt fall, kring att hitta sin stil och forma den personen man skall bli senare i livet.
Det var det va.
På grund av obefintlig sömn orkade jag inte träna idag, så det blir inget bastucitat, så jag slänger in en rad av visdom från min mentor Mötley som två dagar innan tentan inser att:
"Det kanske är lika bra att lära sig något."
Dagens låt är: Iron Maiden - The thin line between love and hate
Och som avslut slänger vi in några andra visdomens ord som nu, mer än någonsin, tål att tänkas på i en värld där männen alltid framstår som the bad guys.
Det är så här ni förstår vi gillar killar
Killar är världens bästa kön
Det är så här ni förstår vi gillar killar
Vi kan få mustasch och högre lön
Vilka har makten i vårt samhälle?
Vilka kommer hem och tar på sig jeans?
Jo killar, killar, killar, killar, killarna
Killar är världens bästa kön!
måndag 8 mars 2010
Jag är coolast i Belgien
Sternocleidomastoideus på er va.
Den här gången väljer jag lite obeprövat att inleda med dagens Friskis & Svettis-citat:
"Men helvete pappa hur kunde jag glömma det."
"Jadu, du är dum i huvudet?"
Studierna fortskrider som en tysk expansion genom Europa och som en viss österrikare sade inför invasionen av Sovjet, lite snö kan inte stoppa mig.
Men det kommer fler och fler vårtecken varje dag och jag älskart! Idag gjorde det nästan inget att det är hål i mina skosulor, det var nice ändå. Fick lite vitamin D3 och livet blev direkt mycket lättare.
Detta fenomen som i folkmun kallas sol [www.google.se] gjorde mig så sjukt pepp på en riktig brakvår med allehanda aktiviteter full av glada folk och juridiskt tvivelaktiga val.
Det i sin tur startade en kedjereaktion och jag gick omgående hem och började lyssna på musik som man enligt mig skall om det är varmt ute.
Som alltid när jag sitter i min ensamhet och gråter för att barnen i Taiwan inte har pjäxor, slår det mig hur sjukt bra metal är! Men det blir väl alltid så när man växer upp med något, speciellt något så episkt som det.
Iom att jag är trött i fingrarna efter träningen blir det inte mycket mer idag.
Dagens låt är: Motörhead - Life's a bitch
Som för övrigt kommer från en av de bästa skivorna som någonsin har släppts: Inferno
Küss
Den här gången väljer jag lite obeprövat att inleda med dagens Friskis & Svettis-citat:
"Men helvete pappa hur kunde jag glömma det."
"Jadu, du är dum i huvudet?"
Studierna fortskrider som en tysk expansion genom Europa och som en viss österrikare sade inför invasionen av Sovjet, lite snö kan inte stoppa mig.
Men det kommer fler och fler vårtecken varje dag och jag älskart! Idag gjorde det nästan inget att det är hål i mina skosulor, det var nice ändå. Fick lite vitamin D3 och livet blev direkt mycket lättare.
Detta fenomen som i folkmun kallas sol [www.google.se] gjorde mig så sjukt pepp på en riktig brakvår med allehanda aktiviteter full av glada folk och juridiskt tvivelaktiga val.
Det i sin tur startade en kedjereaktion och jag gick omgående hem och började lyssna på musik som man enligt mig skall om det är varmt ute.
Som alltid när jag sitter i min ensamhet och gråter för att barnen i Taiwan inte har pjäxor, slår det mig hur sjukt bra metal är! Men det blir väl alltid så när man växer upp med något, speciellt något så episkt som det.
Iom att jag är trött i fingrarna efter träningen blir det inte mycket mer idag.
Dagens låt är: Motörhead - Life's a bitch
Som för övrigt kommer från en av de bästa skivorna som någonsin har släppts: Inferno
Küss
fredag 5 mars 2010
C'est la vie
Bonjour, har varit mycket studerande dåva. Vilket i sig är väldigt intressant, men efter tillräckligt många timmar utan stimuli blir allt ett hav av ångest, verbala beatdowns och bondeskämt.
Gårdagen inleddes med flaggan på topp då jag fem minuter efter ankomsten till skolan, häftade fast mitt finger i en övningstenta. [i en mekanisk apparat, det ni]
"Åh fan, den gamla perforaris häftapparaturis" tänkte jag kvickt och började fundera på lämpligaste omvårdnadsstrategi. Det enda jag kom på var min och alla ödems hjälte, tyngdlagen, så jag drog för kung och fostervatten och lyckades efter inte allt för stor blödning, komma loss.
Vi hittade ett tomt grupprum och slog oss till rätta för att än en gång få frossa i livets baksida, när tjejen som uppenbarligen hade bokat rummet, kom in.
"Jag har bokat det här rummet nu."
"Ok, vi trodde det var ledigt eftersom det inte var någon här."
"Det är det inte."
"Du skulle inte kunna vänta typ 6 timmar eller?"
"Nej."
Riktigt dåligt sportsmanship tycker jag.
Resten av dagen gick till studier vilket var lagom erotiskt, och periodvis gjorde sig morgonens blodförlust sig påmind och sänkte min medvetandegrad.
Efter dagens alla turbulenta prövningar begav jag mig till min oas, mitt stimuli, min stridsvagn i Angered: Friskis & Svettis, och inte minst bastun, där jag allt som oftast snappar upp några av mänsklighetens främsta i aktion.
Vad som då slog mig är att folk verkar lägga tre gånger så mycket pengar på kläderna de tränar i, än vad ett årskort kostar. Vad tror de skall hända om man som jag, tar något diskret men ändock stilrent och fokuserar mer på träningen?
Men som en homie sade i våras:
"Jag har ju skitsnygga kläder men får inte ligga ändå."
Efter många års försök och misslyckanden har jag äntligen lärt mig hur man som ung, innovativ och relativt framgångsrik man skall göra för att få ha en bastu i fred.
Man sätter sig jämte den andra mannen som sitter där, tittar på honom i ca 4,5 sekunder och säger hej.
Sen är det bara smooth sailing.
Och till alla er luftgitarrister där ute vill jag ge er ett tips:
Gå inte genom stan och spela luftgitarr i tron att händerna är i fickorna, när de inte är det.
Måste ha varit en hell of a show dock, har inte fått så många glada blickar sen jag gick med öppen gylf en halvdag i gymnasiet.
Dagens låt är: Foo Fighters - Long road to ruin
Dagens spontanvrede går till: Skökan som blåste rök i ansiktet på mig när jag skulle låsa upp dörren för att komma in efter skolan, jag hoppas du får KOL.
Küss
Gårdagen inleddes med flaggan på topp då jag fem minuter efter ankomsten till skolan, häftade fast mitt finger i en övningstenta. [i en mekanisk apparat, det ni]
"Åh fan, den gamla perforaris häftapparaturis" tänkte jag kvickt och började fundera på lämpligaste omvårdnadsstrategi. Det enda jag kom på var min och alla ödems hjälte, tyngdlagen, så jag drog för kung och fostervatten och lyckades efter inte allt för stor blödning, komma loss.
Vi hittade ett tomt grupprum och slog oss till rätta för att än en gång få frossa i livets baksida, när tjejen som uppenbarligen hade bokat rummet, kom in.
"Jag har bokat det här rummet nu."
"Ok, vi trodde det var ledigt eftersom det inte var någon här."
"Det är det inte."
"Du skulle inte kunna vänta typ 6 timmar eller?"
"Nej."
Riktigt dåligt sportsmanship tycker jag.
Resten av dagen gick till studier vilket var lagom erotiskt, och periodvis gjorde sig morgonens blodförlust sig påmind och sänkte min medvetandegrad.
Efter dagens alla turbulenta prövningar begav jag mig till min oas, mitt stimuli, min stridsvagn i Angered: Friskis & Svettis, och inte minst bastun, där jag allt som oftast snappar upp några av mänsklighetens främsta i aktion.
Vad som då slog mig är att folk verkar lägga tre gånger så mycket pengar på kläderna de tränar i, än vad ett årskort kostar. Vad tror de skall hända om man som jag, tar något diskret men ändock stilrent och fokuserar mer på träningen?
Men som en homie sade i våras:
"Jag har ju skitsnygga kläder men får inte ligga ändå."
Efter många års försök och misslyckanden har jag äntligen lärt mig hur man som ung, innovativ och relativt framgångsrik man skall göra för att få ha en bastu i fred.
Man sätter sig jämte den andra mannen som sitter där, tittar på honom i ca 4,5 sekunder och säger hej.
Sen är det bara smooth sailing.
Och till alla er luftgitarrister där ute vill jag ge er ett tips:
Gå inte genom stan och spela luftgitarr i tron att händerna är i fickorna, när de inte är det.
Måste ha varit en hell of a show dock, har inte fått så många glada blickar sen jag gick med öppen gylf en halvdag i gymnasiet.
Dagens låt är: Foo Fighters - Long road to ruin
Dagens spontanvrede går till: Skökan som blåste rök i ansiktet på mig när jag skulle låsa upp dörren för att komma in efter skolan, jag hoppas du får KOL.
Küss
onsdag 3 mars 2010
Ayeh
"I believe children are our future, unless we stop them now!"
Speaking of wii så älskar jag verkligen faktumet att man nu, med nämnda universalverktyg, kan träna framför TV:n och inte ens för en sekund, behöver ge sig ut i världen och bli socialt kompatibel. Tummen upp där!
Men som min husgud Homer alltid sade: "Ahh video-games. The reason this generation of americans is the greatest one ever."
Mycket studier nu, väldigt mycket, vilket har lett till en total omvandling av min annars så tilltalande livsstil. Tenta nästa Fredag, vilket i sig är rätt nice, enda problemet är att det så sjukt [lite nursehumor där] mycket man skall kunna, jag ogillart.
I övrigt? Nej. Försökte mig på att möblera om idag, men det är inte det lättaste när man bor på 22 kvadrat och har en [förmodat] genetisk defekt som gör att jag aldrig slänger saker jag fått av andra. Honestly, hittade en gammal plansch i en garderob jag vare sig har sett, kommit ihåg eller använt sen jag hade axellångt hår och trodde att tonåren skulle bli "den lyckligaste tiden i mitt liv".
And what's up with that airline-food?
Igår hade vi seminarium i skolan, och om jag får vara lite blygsam skulle jag påstå att vi nailade det tillbaka till den viktorianska eran. Det negativa i en annars lysande världsbild var att seminarieledaren hade "glömt" att läsa vårt arbete innan, så det blev en dag full av bortförklaringar och mentalsjukt låga röstfrekvenser, vilket jag har väldigt svårt för.
Det är väldigt irriterande när folk pratar så lågt att man får ha elefantiasis i öronen för att kunna uppfatta minsta lilla ord.
Vår grupp bestod av den annars så oslagbara kvartetten;
Anders "Kommer det på tentan?"Karlsson
Stefan "Barn är ju roligt." Borg
Karl "Jag vill också vara mingelhora!" Sunneskär
Joel "Mångfald är ju onekligen något." Gustavsson
Som nämnt en nice grupp lyriska gossar som med de rätta redskapen skulle kunna ta över, om inte världen, så i alla fall Alingsås. Så vi valde att presentera vårt arbete i form av ett rollspel, som gick riktigt smäckert. Jag fick äran att spela Elin, en finsk, överviktig, rökande städerska med hjärtinfarkt. Fick även ha en våcker peruk, och bilder på detta finns inte, vilket jag är tacksam för.
Men om någon vill ha en hint så: http://media1.break.com/dnet/media/2008/2/14feb6-bitter-beer-face.jpg
Har även blivit en del träning på senaste tiden, vilket alltid är lika trevligt. Även om det skulle vara nice att träna med någon annan ibland (nämner inte stefan här).
Så som avslut väljer jag nu att publicera mina 5 favoritcitat från Friskis & Svettis bastu, anno 2009/2010.
Dagens låt är: In Flames - Cloud Connected
Küss
Speaking of wii så älskar jag verkligen faktumet att man nu, med nämnda universalverktyg, kan träna framför TV:n och inte ens för en sekund, behöver ge sig ut i världen och bli socialt kompatibel. Tummen upp där!
Men som min husgud Homer alltid sade: "Ahh video-games. The reason this generation of americans is the greatest one ever."
Mycket studier nu, väldigt mycket, vilket har lett till en total omvandling av min annars så tilltalande livsstil. Tenta nästa Fredag, vilket i sig är rätt nice, enda problemet är att det så sjukt [lite nursehumor där] mycket man skall kunna, jag ogillart.
I övrigt? Nej. Försökte mig på att möblera om idag, men det är inte det lättaste när man bor på 22 kvadrat och har en [förmodat] genetisk defekt som gör att jag aldrig slänger saker jag fått av andra. Honestly, hittade en gammal plansch i en garderob jag vare sig har sett, kommit ihåg eller använt sen jag hade axellångt hår och trodde att tonåren skulle bli "den lyckligaste tiden i mitt liv".
And what's up with that airline-food?
Igår hade vi seminarium i skolan, och om jag får vara lite blygsam skulle jag påstå att vi nailade det tillbaka till den viktorianska eran. Det negativa i en annars lysande världsbild var att seminarieledaren hade "glömt" att läsa vårt arbete innan, så det blev en dag full av bortförklaringar och mentalsjukt låga röstfrekvenser, vilket jag har väldigt svårt för.
Det är väldigt irriterande när folk pratar så lågt att man får ha elefantiasis i öronen för att kunna uppfatta minsta lilla ord.
Vår grupp bestod av den annars så oslagbara kvartetten;
Anders "Kommer det på tentan?"Karlsson
Stefan "Barn är ju roligt." Borg
Karl "Jag vill också vara mingelhora!" Sunneskär
Joel "Mångfald är ju onekligen något." Gustavsson
Som nämnt en nice grupp lyriska gossar som med de rätta redskapen skulle kunna ta över, om inte världen, så i alla fall Alingsås. Så vi valde att presentera vårt arbete i form av ett rollspel, som gick riktigt smäckert. Jag fick äran att spela Elin, en finsk, överviktig, rökande städerska med hjärtinfarkt. Fick även ha en våcker peruk, och bilder på detta finns inte, vilket jag är tacksam för.
Men om någon vill ha en hint så: http://media1.break.com/dnet/media/2008/2/14feb6-bitter-beer-face.jpg
Har även blivit en del träning på senaste tiden, vilket alltid är lika trevligt. Även om det skulle vara nice att träna med någon annan ibland (nämner inte stefan här).
Så som avslut väljer jag nu att publicera mina 5 favoritcitat från Friskis & Svettis bastu, anno 2009/2010.
1.
"Men nej ditt cp, kol och syre är samma sak. Varför tror du det kallas koldioxid?"
2.
"Jo men vettu jag bad henne hänga med hem på rasten och ta en kaffe, men hon sa nej."
3.
"Kan jag ta en snus eller?"
"Haha nej, är du efterbliven."
4.
"Jomensåatt jag åkte ju med tjejen till Göteborg för att handla, men det var stängt så vi åkte hem igen."
5.
"Ser jag gay ut? Ärligt nu."
"Ja."
"Men nej ditt cp, kol och syre är samma sak. Varför tror du det kallas koldioxid?"
2.
"Jo men vettu jag bad henne hänga med hem på rasten och ta en kaffe, men hon sa nej."
3.
"Kan jag ta en snus eller?"
"Haha nej, är du efterbliven."
4.
"Jomensåatt jag åkte ju med tjejen till Göteborg för att handla, men det var stängt så vi åkte hem igen."
5.
"Ser jag gay ut? Ärligt nu."
"Ja."
Dagens låt är: In Flames - Cloud Connected
Küss
måndag 1 mars 2010
hah!
Hej barn, det var inte igår jag skrev något, inte heller i förrgår eller ens i år.
Det blir lätt så med mig dock, först gör jag något så mycket och länge att jag aldrig vill göra det igen, sen går det några månader, och sen är det där igen.
Men nu är the return of Kalle ett faktum, som apelsinjuice och Sveriges patetiskt undermåliga behandling av våra äldre.
Oh well, dags för den aldrig efterfrågade uppdateringen på vad som hänt senaste tiden:
Det är nu herrens år 2010, och det har inletts starkt med studier, fester och träning, dock inte nödvändigtvis i den ordningen.
Fick tillbaka uppgifterna och tentorna från förra terminen för någon månad sen och jag kan glädja mig själv med en termin utan omtentor, vilket precis som smör, är fett.
Skolan är rätt nice ändå, det går bra, faktiskt bättre än jag förtjänar. Men det är ingen idé att lacka över det, för snart är det vår!
Men nu till något mer relevant och enligt mig, coolare.
Som nämnt är det nu herrens år 2010, och det innebär att det i år är 10 år sedan Iron Maiden gjorde sin skiva "Brave new world", vilket är och förblir den främsta milstolpen i mitt liv.
Ingenting jag någonsin varit med om eller hört kan jämföras med första gången jag hörde den.
Ack jag minns när jag för snart tio år sedan smekte in i skivaffären (tro mig, det fanns verkligen affärer som sålde skivor då) med solsken i blick, och en lagom pepp fader i släptåg.
Som så mycket annat i mitt liv började det hela mest som ett skämt;
"Jaha, men vad skulle ni göra om jag skaffade långt hår och började lyssna på Maiden då?"
Som historien förtäljer var det precis vad jag gjorde, men det kommer senare.
Jag spatserade fram till hyllan, tog tag i skivan, såg min faders blick och tänkte "Fuck yeah!" och började gå mot disken för att lite demonstrativt lyssna på den.
Väl framme började jag lyssna igenom, emedan min fader var patriotiskt korrekt och läste igenom textboken "för att se om de svär", vilket vare sig jag eller någon jag känner någonsin hade gjort innan eller ens efter det ögonblicket. [reds. anm]
Skall jag vara helt ärlig lyssnade jag aldrig på texten, eller ens övervägde att göra det. Då, som nu, är jag en person som inte bryr mig om texterna, jag vill bara höra musiken och om jag gillart(™) så gillar jag det.
Jag blev frälst, köpte skivan för min pappas pengar och begav mig hemåt.
Faktumet att jag köpte den skivan markerade en turningpoint i mitt annars så egocentriska liv och inget blev sig likt. Det långa håret kom, så gjorde även kläderna och jag fick nya vänner.
Jag vill tro att jag som person hade viss del i det, men musiken jag nu började lyssna på förändrade mig helt och hållet, och vad jag än skriver kommer ingen någonsin förstå exakt hur mycket.
Planen var att skriva något långt och öppet, men det får bli en annan dag. Nu skall jag träna.
Dagens outfit: Ja.
Det blir lätt så med mig dock, först gör jag något så mycket och länge att jag aldrig vill göra det igen, sen går det några månader, och sen är det där igen.
Men nu är the return of Kalle ett faktum, som apelsinjuice och Sveriges patetiskt undermåliga behandling av våra äldre.
Oh well, dags för den aldrig efterfrågade uppdateringen på vad som hänt senaste tiden:
Det är nu herrens år 2010, och det har inletts starkt med studier, fester och träning, dock inte nödvändigtvis i den ordningen.
Fick tillbaka uppgifterna och tentorna från förra terminen för någon månad sen och jag kan glädja mig själv med en termin utan omtentor, vilket precis som smör, är fett.
Skolan är rätt nice ändå, det går bra, faktiskt bättre än jag förtjänar. Men det är ingen idé att lacka över det, för snart är det vår!
Men nu till något mer relevant och enligt mig, coolare.
Som nämnt är det nu herrens år 2010, och det innebär att det i år är 10 år sedan Iron Maiden gjorde sin skiva "Brave new world", vilket är och förblir den främsta milstolpen i mitt liv.
Ingenting jag någonsin varit med om eller hört kan jämföras med första gången jag hörde den.
Ack jag minns när jag för snart tio år sedan smekte in i skivaffären (tro mig, det fanns verkligen affärer som sålde skivor då) med solsken i blick, och en lagom pepp fader i släptåg.
Som så mycket annat i mitt liv började det hela mest som ett skämt;
"Jaha, men vad skulle ni göra om jag skaffade långt hår och började lyssna på Maiden då?"
Som historien förtäljer var det precis vad jag gjorde, men det kommer senare.
Jag spatserade fram till hyllan, tog tag i skivan, såg min faders blick och tänkte "Fuck yeah!" och började gå mot disken för att lite demonstrativt lyssna på den.
Väl framme började jag lyssna igenom, emedan min fader var patriotiskt korrekt och läste igenom textboken "för att se om de svär", vilket vare sig jag eller någon jag känner någonsin hade gjort innan eller ens efter det ögonblicket. [reds. anm]
Skall jag vara helt ärlig lyssnade jag aldrig på texten, eller ens övervägde att göra det. Då, som nu, är jag en person som inte bryr mig om texterna, jag vill bara höra musiken och om jag gillart(™) så gillar jag det.
Jag blev frälst, köpte skivan för min pappas pengar och begav mig hemåt.
Faktumet att jag köpte den skivan markerade en turningpoint i mitt annars så egocentriska liv och inget blev sig likt. Det långa håret kom, så gjorde även kläderna och jag fick nya vänner.
Jag vill tro att jag som person hade viss del i det, men musiken jag nu började lyssna på förändrade mig helt och hållet, och vad jag än skriver kommer ingen någonsin förstå exakt hur mycket.
Planen var att skriva något långt och öppet, men det får bli en annan dag. Nu skall jag träna.
Dagens outfit: Ja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)